Kattallergi:

Att tänka på är att allergi är individuellt och det som fungerar för en person fungerar inte för en annan. Mätningar av mängden FEL-D1 hos olika individer av Sibirisk katt i USA visar att alla Sibiriska katter inte alltid har så låga halter av FEL-D1 som man först trott. Utan mängden av proteinet varierar mellan olika Sibirier och vissa individer har ungefär samma mängd som andra katter har. Får du därför en allergisk reaktion hos ett testhem, kan det vara en bra idé att prova på hos någon annan. 

FEL-D1 är den vanligaste (ca 90%) anledning till att man inte tål katt, så är det inte den enda. Det finns personer som även reagerar på FEL-D2, FEL-D3 och FEL-D4 som om man har otur att vara känslig på någon av dessa hjälper det inte att skaffa en Sibirisk katt. Det finns många bra sidor att läsa på, enklast är att googla om FEL-D, Marie Hedrén har en bra sammanfattning om allergier på sin sida. Se här: http://www.hedren.nu/infosidor/Kattallergi.php

Vår historia:

För oss är detta en dröm som gått i uppfyllelse, nu när vi äntligen "blivit med katt igen".

Bakgrund:

Det var med stor sorg och besvikelse jag fick veta när Christer och jag träffats ett tag att han var pälsdjursallergiker (jag som aldrig skulle bli tillsammans med en "sån"    ). Hade själv haft katt sedan 5-års åldern då en vit liten kattunge jag döpte till Mickan flyttade in hos oss. Så att leva utan djur var svårt att föreställa sig. Under en tid trodde jag att hans allergi bestod av att han nös lite då och då, och jag hade hela tiden planer på att skaffa en ny katt då min förra tragiskt gick bort när hon smet ut under en flytt och blev påkörd av tåget. Efter några månader åkte vi till mina föräldrar som då hade en huskatt, jag hade förvarnat mamma om att Christer var allergisk. Och då Rufus som katten hette var ute långa perioder (han var utekatt och kom och gick som han ville) så trodde vi inte att hans reaktion skulle bli något alls. Mamma hade dessutom städat och fejat dagarna innan vi åkte dit för att ta bort så mycket allergener som möjligt. Christer blev jättedålig, klåda i hals, ögon, handleder och han nös gång på gång på gång. Drömmen om katt tog ett abrupt och ledsamt slut.

13 år har gått och drömmen om katt har funnits hela tiden och jag har haft mycket svårt att acceptera att vi aldrig skulle kunna ha katt här hemma. Vi har testat lite olika mediciner, långhåriga/korthåriga katter, och olika raser. Han tål inte ens att vi (jag och barnen) kommer hem från någon med katt, utan att vi direkt när vi kommer hem tvättar oss noga och byter kläder.  

Under början av 2000-talet läste jag om en kattras som precis kommit till Sverige, den Sibiriska katten. Den skulle kunna vara mer allergivänlig än andra katter. Hoppet tändes men släktes snabbt då jag insåg att rasen var väldigt ovanlig här fortfarande. Ungefär i samma veva blev jag gravid med Leo och drömmen lades på hyllan under ett antal år.

Nutid:
Av en slump hamnade jag framför tv:n i somras då det var ett kattprogram där just Sibbarna var med. Drömmen väcktes till liv igen, gick och funderade på det ett tag. Och tänkte att jag kan ju alltid googla och se OM det fanns någon uppfödare här omkring. Och till min stora glädje är ju just Sundsvall, "Sibbe-tätt" område. Under följande veckor frossade jag i alla fina hemsidor om och med Sibbar samt mängder av bloggar. Skulle vi våga testa?! Ramlade över S*Lince´s hemsida och kände mig "hemma" på direkten, det hade kunnat vara mina texter och tankar när jag läste vad Kicki berättade om sin allergi och katterna. Hade samtidigt hittat till Nikopeja´s hemsida, och under N-kullen hittat en liten vit kattunge med "bromsspår" på huvudet som jag föll pladask för.  

Efter att ha läst och grubblat ett tag insåg jag helt plötsligt att det lilla vita hjärtegullet på Nikopeja´s sida faktiskt var ljuvliga Nessa som Kicki ägde. Det avgjode saken, jag tänkte att jag får iaf träffa henne, Moira och vackra Lotus och gosa med katt ett tag (något som inte hände så ofta). Att Christer skulle klara dem trodde jag inte en sekund på. Skickade ett mail, och fick svar på direkten. Vi var välkomna dagen efter redan  Ojdå nu var jag ju tvungen att berätta för Christer om mina planer också.

Han var ovanlig villig och lättövertalad och gick med på att testa på direkten. Efteråt har han erkänt att han var 100% säker på att det skulle sluta som alla andra besök där han träffar på katter. Första besöket var jag i chock, 3 vackra stora katter och katthår överallt! Kom ihåg att jag tänkte att vi åtminstone hade nära till sjukhuset.   Christer kände inget!! Eller ja han har vid nästan varje besök (och det är många) trott sig känna olika och mycket diffusa och svaga symtom de märkliga är att de alltid försvinner medans vi är kvar där. När vi pratar fokuserar på annat känner han inte av symtomen längre, så våra slutsatser har varit att de sitter mer i huvudet än att det är riktiga symtom. Ett tag klagade han över att hans höger öga möjligen kliade men jag och Kicki har konstaterat för länge sedan att man klarar sig ju faktiskt med ett öga   Och i jämförelse med när han träffat andra katter så var reaktionen obefintlig. Normalt sett kan han inte vara i ett hem med katt mer än några minuter utan att få stora allergiska reaktioner.

När vi gjort första besöket hos Kicki, berättade hon att Nessa möjligen kunde ha små bebisar i magen. Vi blev såklart eld och lågor, speciellt jag då Nessa varit en favorit sedan första gången jag såg henne. Veckorna gick, bebisarna kom till slut och ja det kom en liten vit sessa till oss. Lyckan var gjord, en tid senare frågade Kicki om vi möjligen kunde tänka oss att välkomna två sessor nu i december. Svaret var såklart självklart, både sessorna var varmt välkomna.  

 
Ja det var vår katthistoria, framtiden får utvisa om allt går som planerat. Men sedan i mitten av december bor våra två vita isprincessor här. Och första kvällen fick husse en liten vit tuss i famnen som kurrade så tv:n nästan blev överröstad så han smälte såklart direkt. Så nu har hon och vackra Nessa lindat hela familjen runt sina vita tassar.   

Kurr
Marie

 

Kicki

12 februari 2011 19:34

Trots att jag redan kan din historia, så sitter jag med ett fånigt leende på läpparna när jag läser den!! Kommer själv ihåg känslan av eufori då vi hämtade hem får första sibbe Lotus <3 Det är så underbart att det faktiskt funkar för så många av oss!! Kram på er

http://lince.blogg.se

Marie

16 februari 2011 13:48

Ja det är faktiskt fantastiskt! Många tänker nog "det är ju bara en katt..." men många som tar det för givet inser inte hur tomt och trist ett hem blir utan katt förrän man är tvungen att vara utan. Jag har alltid älskat och uppskattat mina katter. Och för mig var det en tragedi att inte kunna ha katt. Ännu värre blev det när ens älskade och kloka son varje jul och födelsedag sedan 3-års ålder önskat sig ett katt. Det gjorde så ont att inte kunna hjälpa honom. För för oss fanns det ju inte "senare gubben, när du är lite större" utan för oss skulle det ju aldrig fungera.

Vi är djupt tacksamma för all hjälp och stöd vi fått Kicki. Du är en pärla ♥♥♥ och värd massor med guldstjärnor!

Kramar från hela familjen.

 

Eva

13 februari 2011 00:37

Åh, jag är så glad för din skull =) Nej, för CHRISTERS skull, som kan vara uppi katter utan att känna något! Det är nästan otroligt för att vara sant :)

Vi tänker komma och hälsa på er något framöver, om ni inte är upptagna?! Nu på lördag, eller lördagen efter!?

Kramis

http://www.kvarnvagens.blogg.se

Marie

16 februari 2011 13:44

Ja det är så roligt, jag ska inte sticka under stol med att det är fantastiskt roligt för mig. Men gladast är nog barnen, det är här är jättestort för dem. Varje dag refererar barnen vad katterna gör och hur dom gör det ;)

Nu på lördag trodde jag vi hade en date redan ;) nästa lördag funderade vi på Leos kalas men var inte ni upptagna då?

Kramis

 

Gunilla, S*Deltas

17 februari 2011 17:28

Även jag känner igen i din historia men här var det äldsta sonen som inte kunde ha katt. Lyckan när vi for till Jörn och hälsade på Sussie (som hade Jivara och Manjari) och vi tingade Jivara - ja, det kommer jag aldrig glömma! <3

Lika glad blir jag varje gång testpersoner som testat här kunnat köpa en egen kattunge. Det är en sån underbar känsla och självklart sitter jag nu med tårar i ögonen. :)

Japp, jag ska vara med i Umeå, med Sakhi. Du måste ju helt enkelt följa med och träffa Dolce nu när du ändå är "i krokarna". :)

Pussa dina underbart vackra prinsessor. *kram*

http://www.deltaskatter.nu

 

malin

22 december 2011 12:13

Vad fint skrivit!:) jag vet hur det e ang allegi... har själv lite, men har ej reagerat på Gumman ännu=) min pojkvän e päls allergiker. Men då vi nyligen träffat o allt känns lite sisådär. tog jag beslutat att ta hon endå!- Han får lite klåda i ansikten o lite jobbigt o Andas vid pälsdjur om han e allergisk.. Tur funkar allergi tabletter för honom=) & jag har övertalat honom om att kolla upp just ang dom hära *allergi* sprutorna som finns att få just mot olika allergier!:)...

Jag har svarat på din fråga oxå... så kika gärna in på min blogg igen!. Hoppas du gillar den o kommer följa den!..

Kram Malin

http://www.sweetnezblogg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nadina, Makar, Pavlina & Dunya. Önskar gammelmatte med familj!  Nosgosar i massor! Från vänster Makar, Nadina, bakom henne Pavlina och Dunya längst till höger                En speciell hälsning till vårt älskade blåbär, som lever livet...

Nadezdha har ett normalt och fint hjärta ua samt är frisk med normala njurar. Hon skötte sig perfekt under undersökningen och vi firar med lite nya bilder.          ...

Nosgosar från gammelmatte med familj!    9 veckor gamla på bilden.    Och små sötnosar 5 veckor gamla.    ...

Stort grattis Molte, Aronia, Zemene, Málna (Bob) & Kupina! Hurra hurra hurra! Nosgosar från oss!      Aronia      Fina gospojken Molte        Vackra Kupina (Ina)         Málna (Bob)        Samt fröken Zemene      ...

Det är även gammelmattes födelsedag, men den är inte lika viktig att fira längre    Hipp hipp hurra sötnosar! Hoppas ni får en underbar dag och gammelmatte tar gärna emot lite nya bilder på er      ...